DON'T BRING FLOWERS.

Konstigt hur saker fungerar, och det har varit en salig blanding av mäktig glädje och väldiga oroligheter senaste tiden, även sånna där små stunder som man blir jätteglad av. Jag kommer nog aldrig få svar på mina frågor, men vad spelar det för roll när jag troligen själv vet svaren? Konstigt det där med. Så mycket konstigt.

Det känns som jag sväljer tussar av stålull hela tiden. Så nu tar jag min feber och går och lägger mig, även om jag inte har lust att dela säng med den inatt.

Hejhopp!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0