apreciouspearl

Inte riktigt lika bra dag som det varit på senaste idag. Det började redan när jag slog upp mina blå, men det kommer ju sånna dagar ibland och då får man ju ta det, men jag försökte ändå få det till en bättre dag en så och det blev det ju.

Jag har tagit fram sanningen för mig själv. Nu skulle jag vilja berätta för andra. Men det tänker jag inte, absolut inte. För det är bara jag som ser det och det är jag som är idioten som alltid. Vilket trycker ner mig ännu mer, fast jag struntar i det helt ärligt och släpper den skiten. För någon dag kommer jag vara något mer än så. Och jag är trött på att få allt det där upptryckt mitt framför ögonen, okej ja jag vet vad folk tycker och vad som sägs. Men ingen ser min del av saken. Men eftersom folk ärligt skiter fullständigt i det så gör även jag det. Men jag antar att det än en gång är jag som "fastnat i det förflutna" och vägrar gå vidare. Visst kan det vara en del så, är det konstigt med tanke på hur vissa saker som sårar sätter spår även fast jag gått vidare? Men såren skiter jag i nu för jag har tillräckligt. Det spelar absolut ingen roll längre, men det som får mig att stå upp är att jag har kommit så mycket längre, för ja, det har jag faktiskt. Och vet du, jag klarar mig!
Ledsen för ett väldigt deprimerande inlägg men jag är less, så jävla less!
Bägaren har runnit över - men nu har jag tömt den och slängt den tror jag bestämt !

I will show you tonight, i'm just fine!
Hejhopp!