apreciouspearl

hur kan man vara stark och svag på samma gång..
så många gånger jag har varit nära att ge upp,
men inget blir bättre av att man ger upp..
det gäller att hålla kvar och kämpa och det är det
jag gör var eviga dag. men det är inte många som förstår.
och inget vet allt och alltets historia, det är så mycket mer
fast det finns en person som vet, kanske för att hon också
är med i en del av smeten..
och ännu mer blir det, kaka på kaka. det bara läggs på mer,
men än en gång så ger jag inte upp. jag försöker.
kanske är det därför jag håller så fruktansvärt starkt om
dom som ger mig ord som lyfter upp, men det går ett
tag och man glömmer. men när allt är som värst och
har brustit, då gäller det att komma ihåg orden. att
minnas och tro på det. och det är precis vad jag gör.
och jag klarar mig, det gör jag. det gäller att peppa
sig själv till max. jag är stark nog för att klara allt,
det gör man till allt brister och man får bygga upp
igen. men hur många gånger har jag inte gett fan i
att fortsätta bygga och bara tittat på vad som händer.
men när man väl tar sig i kragen igen, forstätter man bygga.
vaknar nu varje morgon och jag fortsätter och kommer
fortsätta..

förövrigt, var inte orolig, jag kommer inte höra av mig..
hejhopp..