SKEPP OH HOJ!
I alla fall så hade jag en stor frukost med mamma och pappa, i tidningen stog det om svinifluensa och jag fick igång samtalsämnet mer. Men jag vill veta hur det startas, jag vet att dom exporterade grisar från USA till Asien, och uppenbarligen måste något gått snett mellan grisarna! Och sen var det människan själv som tog tillbaka viruset till USA, med tanke på att människan är det ända däggdjuret som rör sig över hela världen. Trodde folk visste att man inte ska flytta djur över kontinenter?! Men jag vill veta HUR det där viruset startade. Eller, skulle gärna vilja. Kanske för jag blir nyfiken på det. Kanske man skulle bli forskare, ja eller så kankske inte. Den som vet svaret kan ju berätta för mig. Jag är inte speciellt orolig för den, men respekterar den totalt. Blir man sjuk så blir man, och för det andra så tror jag det finns en mening med att denna smitta kommer. Sorgligt men sant. Jag tror att vi är lite för många här på planeten nu.
Ja, men nu är det dags för mig att släppa det där ett tag och börja packa för idag är det som jag drar iväg till Kolmården. Ska bli kul med djuren (:
Ha det bra alla.
Hejhopp!
WELL, I DON'T.
Jag tror alla har varit med om en sån där stund då man har liksom fantiserat sig bort. Tänk att det är bra, och det kan såklart gälla en speciell sak, kanske kärlek eller kanske vänskap eller hur som. Det brukar dyka upp typiska exempel i filmer. T ex "Att en kille och en tjej träffats och blir kära och hejåhå, men tjejen bestämmer sig för att inte gå vidare, säger nej. Killen försöker locka henne på alla sätt och vis. Sedan bestämmer hon sig för att ägna sig åt honom och säga okej. Ringer honom mitt i natten och inser att han är med en annan tjej." Just den där stunden då hon inser att han har en annan är det som om man får ett nyp i armen. Man vaknade till och insåg, men hallå.. Som om man varit lite i en annan värld senaste tiden, och sen vaknade man till och tänkte; hur kunde jag tro de? Ni undrar säkert var jag vill komma, mm, men det är inte den lilla historien jag vill haka upp mig på om det var "tjejen eller killens fel". Nej jag tänkte mer på den där stunden då man liksom slungas tillbaka till verkligheten, det har hänt mig många gånger. Och det var inte så länge sedan. Jag tycker det är jobbigt, och det jobbiga är att man blir så glad innan! Men as always är sanning bäst och det är bra att man slungas tillbaka. Fast många gånger kan jag tro att man har slungats tillbaka i onödan på grund av missuppfattningar.. Man "trodde han hade någon annan". Och så var det inte så och så vidare. Dock har inte någon såndär missuppfattning hänt mig jag har liksom bara kommit tillbaka till verkligheten och bra är väl det kanske..
Vet inte var detta kom ifrån, men måste få av det.
Nu ska jag slunga mig själv in i sängen.
Hejhopp!
I'M GONNA SHOW YOU!
Bort från smeten tillbaka till ämnet, snacka om att folk är svåra att tyda. Jag förstår inte, antingen har jag gått och tappat allt som har med förmåga att göra eller så är det bara att folk inte längre visar några känslor/tecken/vänliga ord eller vad som helst för hejåhå längre. Men är jag ledsen över detta? Neij inte egentligen, jag fattar bara inte. Detta drog in som en jävla smitta tror jag. Antingen så är det något som hänt att någon från början fick viruset "jag-ska-sluta-prata/jag-ska-sluta-tänka-på-det" och sen har varenda kotte fått det tror jag... Eller så är det bara mig det är fel på. Jag vet inte. Förvirrar jag er, jag är inte förvånad.
Tacka vet jag ca två kottar som klarat sig från smittan!
